COVER ME
Kvällen började jätte bra, jag B och S åt jätte god mat på MM, hur mysigt som hellst och den fortsatte att gå åt rätt riktning. Tills något hände och de blev bara ett hål. Hur? Varför tillåter jag att de blir så, hur kan de bli så? lär man sig aldrig? Kommer man aldrig att lära sig?
Det hade kunnat vara så bra, det hade kunnat bli en perfekt kväll, den hade alla förutsättningar. Nu sitter jag här med ångesten hängandes över mig och ska försöka jobba. De känns som en mardröm, även om jag är själv eller har människor runt omkring så försvinner de inte, om jag försöker att tänka positivt och intala mig själv att de inte var så farligt så kommer känslan om att de va mycket värre än vad jag trodde innan jag försökte intala mig att de inte va så farligt! Önskar att jag kunde tömma mig själv och få börja om, aldrig ha den här känslan som går från magen upp i halsen, vill spy upp den och få in ren luft igen!
Jag kan bara skylla mig själv, de är ingen annans fel, men är detta verkligen jag, vill jag vara den jag har gjort mig till, vill jag tänka och se mig själv så här?
Jag tror jag har bestämt mig! Jag vill inte göra så här och förstöra för mig själv mer, jag är värd bättre/mer. Ingen mer ångest så är de bara!!! §*
Kommentarer
Trackback
