9 / 11

Dagen när New York blev tomm, när tusentals människor försvann, när tusentals människors liv förändrades för alltid. Det kommer till en på ett helt annat sätt när man är här, jag har aldrig riktigt förstått de hela, hur fruktansvärt de verkligen var. Morgonen var tung här i huset, det fanns ingen energi. Jag slog på tv och såg hela minnes ceremonin, den var väldigt stark men fin. Alla namn av dom som gick bort lästes upp av anhöriga och av människor som representerade deras länder, alla avslutade med en liten berättelse. Många hade bilder med sig av deras annhöriga ocg många slängde en ros i en liten fontän, den fylldes väldigt snabbt!

Jag önskade verkligen att jag kunde vara på plats på riktigt för att lättare förstå vad som hände och hur människor känner och kände. Jag kan bara föreställa mig hur de har varit för min familj här och hur svår denna dagen är för dom.

Det går inte att beskriva, jag hittar inte orden och jag har antagligen inte förståelsen heller att uttrycka mig, men de har varit en tuff dag. Jag hoppas alla här får tillbaka sin energi och glädje snart igen!

En sak har jag iaf förstått som min familj här har lärt mig och det är att Lycka går aldrig att köpas!

En annan tanke jag fick var att om de skulle hända mig, om jag var en av dessa tusen människor som förlorade någon i min familj, skulle jag kunna gå vidare?! Jag hoppas och ber  att jag aldrig kommer uttsättas för de!!!

2001 09 11



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0